Kvinnorna i CSA:s historia är på lite olika sätt riktiga pionjärer. De var i de flesta fall änkor eller ogifta och hade därför möjlighet att använda sin energi för det de ansåg viktigt. Kvinnorna jobbade hårt, och ofta i motvind under en tid då kvinnor inte ens hade hunnit få rösträtt. Genom att flitigt bilda, och behålla sina nätverk skapade kvinnorna en styrka att genomdriva sina mål och krav.

Gerda Meyerson (1866-1929) var en av initiativtagarna till bildandet av CSA. Hon blev förbundets första sekreterare och var en flitig skribent i CSA:s tidskrifter. Innan sitt engagemang i CSA var hon med och bildade föreningen Hem för arbetsänkor i Stockholm. Föreningen ordnade bostäder med låga hyror åt fabriksänkor och arrangerade också fritidsevenemang. Gerda var också verksam inom den nya hemgårdsrörelsen, föreningen De Dövas Väl och ingick i Birkagårdens Kindergartens styrelse. Hon inspirerades till att starta CSA bland annat efter en resa till Berlin där ett liknande initiativ pågick vid samma tidpunkt.
Läs mer: sv.wikipedia.org/wiki/Gerda_Meyerson

Emilia Broomé (1866-1925) var engagerad i CSA:s arbete på flera sätt. Hon satt nästan 20 år i föreningens styrelse och var också föreståndare för CSA:s Upplysningsbyrå under tio år. Innan sitt engagemang i CSA studerade Emilia, avlade medicinskfilosofisk examen och arbetade som lärare. Hon arbetade flitigt för kvinnlig rösträtt och bildade också Sveriges kvinnliga fredsförening. Emilia var ordförande i Frisinnade kvinnor 1917-1920 men gick därefter in i Sveriges liberala parti där hon blev vice ordförande. Hon var stadsfullmäktige i Stockholm åren 1922-24 och ledamot av Stockholms Folkskoledirektion. Under denna tid drev hon fram tillkomsten av Stockholms lärlings- och yrkesskolor.

Agda Montelius (1830-1920) var CSA:s första vice ordförande men engagerade sig också på andra arenor innan dess. Agda var med och bildade Föreningen för välgörenhetsordnande, FVO som ägnade sig åt ekonomisk hjälp där den offentliga fattigvården inte räckte till. FVO finns kvar än i dag och arbetar med liknande verksamhet inom Stockholm. Agda var en aktiv rösträttskvinna och representerade Sverige vid den första internationella rösträttskongressen i Berling 1904. Hon var också verksam inom Fredrika Bremer-förbundet och föreningen Nya Idun.

Ebba Pauli (1873-1941) var ledamot i styrelsen först mellan 1929-32, men hon var mycket engagerad och aktiv redan under CSA’s första tid. I slutet av 1904 överlämnades en penninggåva av ”en som önskade vara okänd” för att få en allsidig utredning för förbättring av fattigvården. CSA tillsatte en kommitté med G.H. von Koch, Ebba Pauli och två herrar utanför CSA. Ebba Pauli gjorde under två år en omfattande utredning i Sverige och skaffade jämförelser med utlandet. När rapporten var klar så kallade kommittén till konferens 1906 i Blasieholmskyrkan med nära tusen deltagare, varav 436 var av kommunerna utsedda ombud. Kongressen ledde till en ny lag om fattigvården 1918, en lag som på sin tid utgjorde ett stort framsteg. Till minne av 1906 års konferens ordnade CSA en fattigvårdskonferens 2006.

Kerstin Hesselgren (1872-1962) blev internationellt känd som Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot och sakkunnig svensk delegat i International Labour Organization. 1906 blev Kerstin vår första bostadsinspektris och samma år ingick hon i CSA’s styrelse, där hon senare blev ordförande. Hon tog initiativ till bildandet av Föreningen för socialarbetare inom industri och affärsvärlden, SAIA – den första yrkessammanslutningen för socialarbetare. Hon var ursprungligen liberal, även om hon kom in i Riksdagen som ”frisinnad vilde” eftersom hennes val också stöddes av Socialdemokraterna. Kerstin ägnade sig i riksdagsarbetet särskilt åt socialpolitiska frågor och hon kom att betyda mycket för reformer som gällde kvinnornas förhållanden på arbetsmarknaden och när det gällde kvinnornas och mödrarnas hälsa. Kerstin ledde de första årslånga kurserna i personligt socialt arbete och samhällsarbete som ägde rum från och med 1910.

Anna Whitlock (1852-1930) var medlem av CSA’s styrelse 1904-26, och åren 1909-13 som vice ordförande. Hon verkade liksom Kerstin Hesselgren också på andra arenor. Hon hade redan 1893 skapat Whitlockska skolan i Stockholm och blev en av skolans förnyare i vårt land. En av hennes inspirationskällor var den Grundtvigska folkhögskolan i Danmark. Hon var god vän med Ellen Key som senare kom som lärare till hennes skola. Hon var som alla de framsynta kvinnorna under samma tid en kämpe för kvinnlig rösträtt. Hon blev ordförande för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt från dess början 1903-09 och 1912-14. Hon hade tidigt intresserat sig för kooperationens idéer grundade redan 1905 en andelsförening endast för kvinnor, kallad Svenska Hem. Denna mycket tidiga kooperativa förening uppgick 1917 i Konsumtionsföreningen i Stockholm som startat senare.

Karin Fjällbäck-Holmgren (1881-1963) var ledamot av CSA’s första styrelse 1903-1905 samt senare 1918-30, under vilken tid hon också var byråföreståndare. Karin Fjällbäck-Holmgren var en aktiv liberal och var medlem i Frisinnade landsföreningens verkställande utskott. Hon hade uppdrag som ledamot i Stockholms stadsfullmäktige 1919-23. Karin var en flitig föreläsare, bland annat på Socialinstitutet. Under 1930-talet ledde hon kurser i kommunalkunskap och hade övningar i sammanträdesteknik och utgav en del skrifter på barnavårdsområdet.

Anna Lindhagen (1870-1941) var aktiv inom Stockholms stad där hon var barnavårdsinspektris sedan 1902. Hon kämpade för kvinnans rösträtt och för fred. Till skillnad från kvinnorna inom CSA var hon socialdemokrat och ledamot av Stockholms stadsfullmäktige (1911-23). Hon var redaktör för tidningen Morgonbris. Hon värnade särskilt om bevarande av värdefulla hus och miljöer i Stockholm och inredde de så kallade Borgarrummen på Fjällgatan 34 med tidstypisk möblering – en miljö som fortfarande funkar som möteslokal för slutna sällskap.

CSA – Ett tidigt kvinnoinitiativ »