Betydelsen av mänskliga relationer i socialt arbete

Den 19 mars firades World Social Work Day över hela världen och Centralförbundet för Socialt Arbete, CSA, passade på att bjuda in till konferens. Temat: ”Konsten att vara socialarbetare – styrkan i de mänskliga relationerna”.

Dagens konferencier i den fullsatta salen var Kristofer Odö. Kristofer sitter i CSA:s styrelse, som representant för medlemsorganisationen CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Hoppa direkt till avsnitt

Hans Swärd inledde.

En presentation av CSA och nedslag i historien

Först ut på scenen var Hans Swärd, ordförande för CSA och professor i socialt arbete vid Lunds universitet. I rask takt sammanfattade han själva kärnan i CSA:s verksamhet. Organisationen grundades 1903 i ett samhälle som genomsyrades av stora sociala problem.

Inspiration från Europa

Hans nämnde också några av dem som tog sig an den sociala frågan i Europa under samma period och som CSA inspirerades av. Chokladmiljardären Benjamin Seebohm Rowntree publicerade till exempel sin första studie om fattigdomen i engelska York 1901. Undersökarna besökte varje arbetarklasshem och visade att fattigdomen berodde på låga löner, inte på de fattigas egen situation. Detta gick emot den traditionella uppfattningen att de fattiga var ansvariga för sin egen situation

CSA idag

Idag fokuserar CSA på att sprida kunskap om den sociala frågan och socialt arbete, med hjälp av bland annat böcker och konferenser. CSA delar också ut stipendier och bidrag för att stärka möjligheterna till kunskapsutbyte och det sociala arbetets utveckling.

Peter Hagberg, Britta Grassman, My Eriksson och Izabella Eriksson i Praktikerpanelen.

Praktikerpanelen, del 1

Praktikerpanelen var nästa grupp deltagare upp på scenen. Publiken fick stifta bekantskap med fyra praktiker som alla hade olika lång erfarenhet av socialt arbete. Medverkade gjorde:
Peter Hagberg, chef inom den sociala barn- och ungdomsvården, sedan ett år tillbaka, på socialförvaltningen i Lund. Britta Grassman, barnhandläggare inom familjehemsvård och handledare för yrkesverksamma, som tidigare har jobbat många år som familjehemssekreterare. My Eriksson, specialisthandläggare inom socialtjänsten. Izabella Eriksson, socialsekreterare sedan två år tillbaka, med inriktning på utredning och uppföljning för barn och unga 0-21 år.

Relationer som påverkar arbetet

Praktikerpanelens inledande reflektioner handlade om vilka relationer som påverkade arbetet. Alla i panelen radade upp en hel massa människor och relationer att förhålla sig till. Den till klienten, klientens familj, kontaktpersoner på familjehem, jourhem, nämnder och öppenvården. Och även till medarbetare och chefer, för att nämna några exempel.

– Det är intressant att man får olika bemötande beroende på vilken roll man själv befinner sig i, sade Britta.

Relationer som krockar

Nästa fråga från Kristofer handlade om när de här relationerna krockar.

– Den första intressekonflikten är den mellan barnen och föräldrarna, tyckte Izabella.

My nämnde krocken mellan kvalitet och kvantitet. I verksamheten förväntas man ofta hinna med så mycket, men möten och relationer måste få ta tid. Om man verkligen vill få insikt och kunskap om barnets situation.

– Det är också viktigt att i vissa lägen kunna respektera klienters behov av avstånd och försöka reglera närheten och avståndet då alla klienter inte vill komma nära, sade Britta. De kan ha många skäl till det. 

Peter i sin tur berättade att de pratat mycket om relationer under utbildningen och att när han kom ut och skulle prova detta i verkligheten så blev det väldigt många krockar. Man måste testa sig fram, menade han. Att närma sig och att hålla distans. Och man får räkna med att bli avvisad ibland.

Jessica Sjögren berättade om sin avhandling.

Jessica Sjögren

Efter Praktikerpanelen var det dags för Jessica Sjögren att kliva upp på scenen. Hon är fil dr i socialt arbete och disputerade 2018 med avhandlingen ”Med relationen som redskap: Om socialsekreterare, klientarbete och professionalitet i socialtjänsten.” 

Jessica berättade om sin avhandling

Jessica ville veta vad socialarbetarna tyckte om relationens betydelse och menade att det perspektivet ofta saknas. Därför gjorde hon djupintervjuer med 20 personer bland två generationer av socionomer. Fyra män och resten kvinnor, födda mellan 1951 och 1993. Hon presenterade avhandlingens resultat i fyra delar.

Del 1, Klientarbete i socialtjänsten, om relationens yttre ramar

  • Man gör hela tiden bedömningar av det man hör och ser och vilka handlingsalternativ som finns till exempel. Det är en del som kopplas till relationen.
  • Relationen påverkas av socionomens roll både som ett stöd och som kontrollerande funktion. Båda delarna är viktiga i det dagliga arbetet.
  • Delegation och politik. Socialt arbete styrs mycket av politik. Samtidigt kan det vara skönt att skylla på delegationen, till exempel när man fattar beslut om avslag.
  • Specialisering och integrering karakteriserar också socialt arbete. När de seniora började jobba fanns inte specialiserade organisationer och det gav möjlighet till variation, samtidigt som man kunde se helheten. Idag har arbetet blivit mer styrt och avgränsat.
  • Det finns en ökad dokumentationsbörda som tar tid ifrån att möta klienter.

Del 2, Mål och medel, om relationens mål och kännetecken

Jessica inledde med ett citat av Ilse, en av socialarbetarna som intervjuades, på temat ”vilken roll man ger relationen i det dagliga arbetet”. Så här sade Ilse:

”Relationen är allt. Det är så mycket mer och har man inte en relation så kan man stoppa allt annat i papperskorgen. Det är inget självändamål för mig som person att skapa en relation, men det är en nödvändighet och så är det ganska trevligt också.”

 Olika sätt att prata om relationens roll, som kom fram under intervjuerna:

  • Relationen som allt
  • Relationen som informationskälla
  • Relationen som medel
  • Relationen som mål

Relationens kännetecken:

Här ville Jessica se om det fanns något i socialarbetarnas beskrivningar som var särskiljande för den här typen av relation som man etablerar i socialtjänsten.

  • Närheten till klienten och helhetssynen, framträder i materialet.
  • Den elaka hjälparen. Alla var överens om att det inte alltid är bra att vara en representant för socialtjänsten när man vill bygga relationer. Jessica berättade om Sonja som hade jobbat ett år. Hon sade så här:

”Jag tror att folk är mer rädda för oss än vad de är för andra. För skolan vill ju ofta bara hjälpa och de lär ju ut. Det är det pedagogiska. Där ska alla barn vara, det är inget konstigt. Läkare hjälper till när man är sjuk, medan vi ofta är lite elaka. Det är många gånger man får höra, ska ni ta mitt barn nu?”

  • De nödvändiga men grumlande känslorna. Man måste känna något för klienterna, men inte för mycket för då riskeras professionaliteten

Del 3, Profession och person

Socialarbetarna pratade väldigt mycket om gränser och därför valde Jessica att ägna ett helt kapitel åt relationens inre gränser.

– Man kan lägga över svåra beslut på socialtjänsten, men det är ändå du som person som måste hantera de konsekvenser som besluten får, i mötena. För relationen fortsätter även om besluten blir det som inte klienten själv vill. Det här kapitlet handlar mycket om socialsekreterarens upplevelse av att vara socionom i socialtjänsten. Och att de pratar ganska mycket om professionalitet.

Det här är de teman som Jessica tog upp vad gäller relationens gränser:

  • Socionomprofessionens gränser, handlar om yrkesrollen. Att stå ut med att bli avvisad och hantera starka känslor.
  • Socialarbetarens gränser, handlar om den individuella socialarbetaren. Här pratade socialarbetarna om yrkes- och livserfarenhet. Att trygghet i yrkesrollen kommer främst med åldern och att lära känna sig själv. De unga beskriver att de kanske uppmärksammar barnen på ett annat sätt och inte blir lika hotfulla för föräldrarna.
  • Att vara personlig i relationen pratar de också mycket om. Det handlar om att inte vara så fyrkantig. Att anpassa relationen. Man kan använda sitt handlingsutrymme för att göra det man ska göra, en bedömning.
  • Att gå över gränsen, pratade de också väldigt tydligt om. Det händer alla. Man känner mer för vissa, men man ska vara observant och ta in kollegor som kan ta över om det behövs. Man kan bli en väldigt viktig person för en klient som inte har så många andra sociala kontakter. Att hålla gränsen kan vara svårt.

En bukett tulpaner
En av de kvinnor som Jessica intervjuade beskrev att hon och hennes kollega blev bjudna på en klients 30-årsfest. De tänkte först att det var för gränslöst, men bestämde sig ändå för att gå. De köpte med sig en bukett tulpaner och när de kom fram visade det sig att de var de enda som hade kommit. Vissa saker kanske inte tillhör det formella uppdraget, men kan ändå göra stor skillnad.

Slutsatser i kapitlet om gränser
Man gör på olika sätt beroende på vem man är, vem klienten är och det handlar mycket om vilket handlingsutrymme som finns.

4, Att tro eller veta, om relationen som bedömningsgrund

Det här kapitlet handlar om kunskapen om relationen, berättade Jessica. Det finns teoretiska, faktiska, praktiska och personliga kunskaper (till exempel hur man använder en kunskap och gör den relevant). Hon berättade om hur en socialarbetare hade uttryckt det, ”… utan förmågan till relationer så står jag mig ganska slätt …”*.

– I det här kapitlet tittar jag också på hur man pratar om den här kunskapen, förklarade Jessica. Det finns en bild av att den goda relationen överskuggar allt. Man pratar också om den kompetenta magkänslan. Man använder magkänslan men man har också ganska mycket kunskap att bygga det på. Sedan pratar man också om det här med relationens värde. Om relationen som det sociala arbetes hjärta. Och socialarbetaren som ett eget verktyg. Och relationen som tabu. Någon pratade om att man inte vill dela med sig av relationen till kollegor, för man vill inte bli betraktad som gränslös.

Resultaten i korthet
Här tittade Jessica på forskning och vad som har skrivits om relationen i framför allt anglosaxiska och nordiska länder. Studierna var främst baserade på intervjuer med socialarbetare och klienter ”om hur man ser på vad som är en bra relation”.

Det här är några exempel:

  • Relationen är komplex.
  • Det är påtvingade relationer. Även om många söker frivilligt.
  • Relationen är en förutsättning för kvalitet.
  • Bedömningarna påverkas av vilken relation man får.
  • Relationen som arbetssätt i myndighetsutövning.
  • Att förstå relationens värde är centralt.

Det finns också studier där man är mer kritisk till det här med relationer och då är det mycket kopplat till makt.

Naturlig fallenhet
I en svensk studie, som Jessica tyckte var intressant, blev socialarbetare tillfrågade om vad som var viktigast i arbetet. Svaret: relationen till klienterna!

– Men i nästa mening skrev författaren att man inte bedömde att detta var en professionell färdighet, berättade Jessica. Relationsskapande var mer en medmänsklighet och naturlig fallenhet.

Så varför behöver vi mer kunskap om betydelsen av mänskliga relationer i socialt arbete?

Jessica menade att avhandlingens resultat tyder på att man tycker att man använder relationen som ett redskap. Men man pratar inte om det som en kunskap. Det är snarare något man gör och tar för givet.

– Eftersom man också pratar om att man använder sig själv som redskap så tänker jag att det handlar om att man använder sin yrkesposition, förklarade Jessica. Då tänker jag att kunskap är viktigt att ha. Att fundera över varför jag gör som jag gör. Ser jag detta som ett redskap? Vilka kunskaper grundar jag den här synen på?

Professionella redskap

– Att vara professionell handlar om att man får rätten att använda professionella redskap, förklarade Jessica. Läkare använder stetoskop. Psykologer använder tester. Socialarbetare, vad har de för redskap? Om man tänker att man själv är ett redskap och att relationen är ett redskap då behöver man kunskap som man grundar det på. För en professionell användning av relationen som redskap förutsätts kunskap och medvetenhet hos socionomen.

Britta Grassman och My Eriksson.

Praktikerpanelen, del 2

Efter Jessicas föreläsning var det än en gång dags för Praktikerpanelen att kliva upp på scenen. Vad hade de tagit med sig från föreläsningen?

– Jag blev snurrig av allt här, förklarade Peter. Jag har aldrig varit på en konferens som handlar om något som är så centralt som det här. Vi pratar om relationen på varje fika men aldrig så strukturerat som här idag.

– Vi blev lite drabbade av berättelsen om dem som blev bjudna till en klients 30-årsfest och tänkte att är de var gränslösa som gick dit, berättade Britta. Sedan pratade vi här i gruppen också om tabu. Det är illavarslande att man i många arbetsgrupper inte verkar vilja tala om relationerna till klienterna, av rädsla för att kollegorna ska tycka att beteendet är gränslöst.

– Vi pratade om att vi ville beställa Jessicas avhandling för att visa för ledningsgruppen, sade My. Där jag kommer ifrån är målstyrningen viktigare och relationen underordnad. Då är det bra med en avhandling som kan ge tyngd åt det som vi tycker är viktigt. Vi pratade också lite om gränser. Vad är en bra relation utifrån risken att bli gränslös. Det är inte så enkelt. Det är något som man måste prata om hela tiden.

– Det är intressant att det inte bara är positivt med relationer utan även tabuform, tyckte Izabella. Det finns en rädsla och ovetskap om vad en relation är och vi kanske behöver benämna det som något som ingår i en kunskapsbas. Våga problematisera och prata om det som en kunskap och något som man använder som ett verktyg.

– Jag intervjuade min arbetsgrupp om relationens betydelse innan jag kom hit, berättade Britta. Är det relationen som belönas på arbetsplatsen, eller är det deadlines och annat? Om relationen bara ses som extra fluff, och mindre viktigt, så finns en risk att socialarbetaren själv får svårt att inse värdet av relationen; en destruktiv parallellprocess uppstår. Och om man har en arbetsgrupp där man talar mycket om relationen och vågar berätta om de ögonblick där man själv är tveksam – då är det mindre risk att man gör övertramp. Tystandskulturen är mycket farligare för klienterna, även vad gäller rättssäkerheten.

– Det är intressant hur man jobbar med detta ur organisatoriskt styrningsperspektiv, fortsatte Peter. Det finns en del dilemman. Det gjorde en jätteskillnad att de där socialarbetarna var med på 30-årskalastet. Men själv har jag både goda och dåliga exempel på att gå utanför ramarna. En av mina kollegor flyttade hem till en klient till exempel. Då fick jag en chock. Samtidigt gör det skillnad när man skriver ett sms till sin klient utanför arbetstid.

Matilda Karlsson och Maria Thell, från Maskrosbarn, pratade om ungas perspektiv.

Maria Thell och Matilda Karlsson

Efter en kort paus var det dags för eftermiddagens andra föreläsare, Maria Thell och Matilda Karlsson. Maria arbetar som barnombud och samordnare i barnrättsfrågor på organisationen Maskrosbarn och Matilda är tidigare ungdom på Maskrosbarn.

Filmtajm

Maria och Matilda började med att visa en film om en tjej och hur hon blir bemött på socialkontoret. Samma flicka och samma socialsekreterare, fast med två helt olika sätt att kommunicera. Å ena sidan möts flickan av en dryg och stressad socialsekreterare. Å andra sidan möts hon av en omtänksam och intresserad socialsekreterare. Att bemötandet påverkar relationen blev i filmen väldigt självklart.

Ungdomar om att bygga relationer med vuxna

Efter filmen berättade Maria och Matilda om Maskrosbarn som organisation. Hur allt startade med ett möte mellan två tjejer på en gymnasieskola. Och hur organisationen idag jobbar för att stödja ungdomar som lever i familjer med psykisk sjukdom, våld och missbruk.

Stöd för ungdomar

Här får ungdomarna stöd på ett sätt som de själva har valt. Lägren är poppis, men det finns också stöd i de digitala kanalerna, där ungdomarna själva hänger. Chatten och coach online är två exempel.

500 000 barn

Maria berättade vidare att cirka 500 000 barn har minst en förälder som tar droger, använder våld eller mår psykiskt dåligt. Och som barnombud på Maskrosbarn stöttar hon en del av de här ungdomarna i kontakten med socialtjänsten.

Hur blir det för barnen?

Så hur blir det då för barnen som växer upp i de här familjerna? Maria och Matilda berättade att alla får konsekvenser, men det kan vara olika för alla. Många känner sig ensamma, en del känner skam, andra får skuldkänslor över att föräldrarna mår dåligt. Det blir ofta också svårt att känna tillit för vuxna. Det kan finnas en rädsla att bli som sin förälder.

Vad är socialtjänsten?

De fortsatte att tala om att många av ungdomarna inte riktigt vet vad socialtjänsten är. De har ingen aning om vad de kan få hjälp med. De kanske aldrig förut har varit där. De har fördomar och bristande information. Många tycker att det är jobbigt att gå dit. Kanske har de blivit hotade och skrämda. Kanske kommer mamma eller pappa att hamna i fängelse om jag berättar? Kanske skickar de mig till Norrland? Eller så blir jag bestraffad när jag kommer hem!

När man frågar vad barnen vill ha

Maria frågade ungdomarna vad de vill ha i mötet med Socialtjänsten. Någon som är snäll. Som bryr sig. Som kan berätta om något om sig själv utan att det är jätteprivat. Någon som tycker om sitt jobb och som är stolt. Jag vill att välkomstbreven ska gå till mig och inte till mina föräldrar. Jag vill känna att det är jag som står i centrum. Flexibla möten, vi måste inte alltid träffas på kontoret utan kanske fika eller ta en promenad. Någon som gör allt för att det inte ska kännas som ett förhör utan en dialog.

Och så här ville de ha det under själva mötet

Matilda berättade hur ungdomarna vill ha det på själva mötet, om de själva får önska. Hon pratade om att fika är uppskattat, bjud gärna på något som ungdomar gillar. Det signalerar att du har tänkt på ungdomen innan mötet. Att veta vilka som ska vara med på mötet är också viktigt, så att ungdomen kan vara förberedd. Att socialarbetaren är förberedd är ytterligare en sak. Och att ungdomen får ta med en utomstående som hen känner sig trygg med. Att bli tagen på allvar är ytterligare en viktig sak i mötet.

Information

Publiken fick också höra om vikten av information.

  • Det är också viktigt att barn och unga får information om vad som gäller, berättade Maria. Vilka rättigheter har jag? Vilket stöd kan jag få? Hur kommer kontakten att se ut? Vad gäller om tystnadsplikt och anmälningsplikt? Berätta gärna om förälderns sjukdom och förklara vad det innebär. Många barn vet inte det.

Ett genuint intresse

Det blev tydligt att det är viktigt för unga att få bygga en relation med den vuxna som de möter. Många barn och unga tycker att det kan vara svårt att komma till socialtjänsten, men det finns mycket den vuxna kan göra för att underlätta. Ungdomar vill även att en socialsekreterare ska våga vara lite personlig, kanske berätta något om sig själv eller dela med sig om varför man tycker om sitt jobb på socialtjänsten. De vill att det ska kännas som ett möte mellan två människor, där den vuxna verkligen visar ett genuint intresse för ungdomen och hens ord, tankar och åsikter. Det behövs tillit för att våga prata om svåra saker och det krävs ofta tid för att bygga den tilliten. Det gör oerhört stor skillnad om man förstår det som vuxen. Och att man gör vad man kan för att underlätta. 

Ungas ord

Under hela föreläsningen flikade Maria och Matilda in citat från ungdomarna. Många citat trängde sig på. En del gjorde ont. Andra var uppmuntrande. Och ett av citaten fick avsluta hela föreläsningen:

”Vuxna är så jävla viktiga för oss, men ibland verkar ni inte fatta det.”

Praktikerpanelen, del 3

Efter Maskrosbarns föreläsning blev praktikerpanelen ännu en gång ombedd att reflektera.

– Vi började prata ganska mycket i gruppen efter den här föreläsningen, berättade Britta. Det är grundläggande att man ska kunna berätta för klienten vad som gäller och vad som ska hända. Och ändå kan man aldrig bli påmind om det tillräckligt många gånger. Det är en utsatthet att vara barn och ungdom och vi tänker kanske att vi har dragit den där informationen så många gånger, men har vi sagt det tillräckligt många gånger?

– Informationen ska läggas på rätt nivå för den som är yngst, sade My. Det måste man alltid tänka på, så att det blir begripligt.

– Det som berörde mig med Maskrosbarns berättelse var att omtanken inte behöver handla om så stora saker, funderade Izabella. Det kan handla om små saker, som hur vi lyssnar och hur visar vi att vi är medvetna och delaktiga.

– På många konferenser pratar man om metoder och arbetssätt, sade Peter. Men här får vi en påminnelse om ”Hallå tänk på detta också! Var nyfiken på mig!” Det är bra att ni har tagit den rollen och det är fint att ni fortsätter att påminna oss.

Hänsyn till barns särskilda behov i möten

Konferencier-Kristofer flikade in med en mentimeterundersökning som visade att 46 åhörare i publiken ”oftast har möjlighet att ta hänsyn till barns särskilda behov i möten”. Vad tyckte Praktikerpanelen om det?

– Det behövs ofta mycket tid för att man ska känna sig trygg och då krävs många möten, sade Britta. Men arbetstrycket är högt och det gäller att möjliggöra det.

– Vi har en benägenhet att tänka så stort, flikade Izabella in. Vi vill så mycket. Men vi behöver hitta små verktyg och hjälpmedel. Att kunna ta den där hänsynen trots att tiden är knapp och pressen stor.

-Vi får hela tiden höra att vi ska göra kortare utredningar, sade My. Men ibland när jag tar ett extra samtal så kommer det jättemycket information, som är jätteviktig. Det måste få ta några gånger.

– En av de stora fördelarna med familjehemsvården är att man umgås med barn och ungdomar på hemmaplan, sade Britta. Man slipper det institutionsliknande kontoret. Att byta miljö kan göra underverk.

– Jag har en kompis som är barnpsykolog idag men som började på vuxenhabiliteringen, berättade Peter. Han hade två samtal per dag på vuxenhabiliteringen, eftersom verksamheten gick väldigt långsamt. För klienterna kan inte hantera och processa så mycket information och dessutom var det mycket efterarbete. När han gick över till att jobba på BUP skulle han ha åtta samtal per dag! Trots att man också måste ta hänsyn till barnens ålder och att det är lika mycket att förbereda…

Josefine Johansson från Akademikerförbundet SSR.

Akademikerförbundet SSR

Dagens sista punkt skulle vara ett samtal mellan Fackförbunden Akademikerförbundet SSR och Vision ”om förutsättningar för mänskliga relationer i framtidens socialtjänst”. Men Visions representant hade fått förhinder och Josefine Johansson från Akademikerförbundet SSR fick ensam svara på Kristofers frågor. Den första handlade om digitalisering och standardisering. Ökar det utrymmet för mänskliga relationer i socialt arbete?

– Det är lite olika, menade Josefine. Yngre socionomer är mer positiva till digitaliseringen än äldre. Själv tycker jag att det helt beror på hur man använder tekniken. Om jag som klient får ett mejl eller sms så kan det göra att jag känner att någon tänker på mig. Om jag har svårt att ta tillvara information så är det också jättebra att jag kan se vad vi pratade om på senaste mötet. Eller att jag kan logga in och se var mitt ärende befinner sig i processen. Det är också bra att jag kan ta kontakt på olika sätt. Och om allt det här administrativa blir automatiserat så kan det avlasta så att socialarbetaren kan ägna mer tid åt annat.

Behövs det personliga mötet?

Vad tror du om e-ansökningar och virtuella möten, frågade Kristofer? Behövs det personliga mötet?

– Det är bra att ha möjligheterna med e-ansökningar och virtuella möten. Helsingborgs kommun testar väldigt mycket teknik och har ofta videomöten. Men det finns också exempel på unga som fick frågan om de ville ha videomöte eller ett personligt möte, som svarade att de tyckte att det här är viktiga saker och då vill man mötas på riktigt.

Tillgängligt för alla

– Vi har ju 290 kommuner och de tänker alla lite olika kring det här. Det blir inte bra när politiker och ledning säger att ”nu ska vi införa det här och det är ingen idé att ni protesterar”. Man måste göra folk delaktiga. Alla har inte tillgång till smarta telefoner, surfplattor och datorer. Och eftersom det ska vara tillgängligt för alla så kanske man måste erbjuda sig att utbilda klienterna så att de kan använda tekniken. Då måste vi kanske också bevilja datorer och internetuppkoppling åt folk, för att de ska kunna ha kontakt med oss. Man sitter kanske inte på biblioteket och fyller i känsliga uppgifter…

Tips till socialtjänsten

Till sist bad Kristofer Josefine att koka ihop ett tips till socialtjänsten.

– Många vet det här redan, men vardagen är pressad. Därför behöver man lyfta att det här med relationer faktiskt är viktigt. Kan vi verkligen göra det här på färre besök än förra året? Vad tycker de som vi är till för? Vad kan vi göra för dem? Som vi har fått höra här tidigare så tycker barn och unga att det är viktigt att socialsekreteraren tycker om sitt jobb. Bäraktiga relationer spelar roll för resultatet!

Jessica Sjögren, Maria Thell, Matilda Karlsson, My Eriksson, Britta Grassman och Izabella Eriksson.

Hans Swärd avslutade

Som avslutning välkomnade Hans Swärd dagens alla föreläsare upp på scenen. De tackades med blommor och choklad. Chokladmiljardären Seebohm Rowntree skulle säkert ha gillat CSA:s ambitioner att lyfta frågor om fattigdom och utsatthet i dagens samhälle.

*utdrag ur ett längre citat.