Kvinnorna i CSA

Kvinnorna i CSA:s historia har varit riktiga pionjärer, på lite olika sätt. De flesta var änkor eller ogifta och hade därför möjlighet att använda sin energi till det som de ansåg var viktigt. Kvinnorna jobbade hårt, ofta i motvind, under en tid då kvinnor inte ens hade hunnit få rösträtt. Genom att bilda nätverk blev de starka nog att driva genom sina mål och krav.

Gerda Meyerson 

Gerda Meyerson (1866-1929) var en av initiativtagarna bakom CSA. Hon blev förbundets första sekreterare och var flitig skribent i CSA:s tidskrifter. Innan sitt engagemang i CSA var Gerda med och bildade föreningen Hem för arbetsänkor i Stockholm. Föreningen ordnade bostäder med låga hyror åt fabriksänkor och arrangerade fritidsevenemang. Gerda var även verksam inom den nya hemgårdsrörelsen, föreningen De Dövas Väl och ingick i Birkagårdens Kindergartens styrelse. Inspiration till att starta CSA fick hon bland annat efter en resa till Berlin där ett liknande initiativ pågick vid samma tidpunkt.

Emilia Broomé 

Emilia Broomé (1866-1925) var engagerad i CSA på flera sätt. I nästan 20 år satt hon i föreningens styrelse och under tio år var hon även föreståndare för CSA:s Upplysningsbyrå. Emilia studerade innan hon blev engagerad i CSA, avlade medicinskfilosofisk examen och arbetade som lärare. Hon verkade också flitigt för kvinnlig rösträtt och bildade Sveriges kvinnliga fredsförening. Emilia var även ordförande i Frisinnade kvinnor 1917-1920, men gick därefter in i Sveriges liberala parti där hon blev vice ordförande. 1922-24 var hon stadsfullmäktige i Stockholm och ledamot av Stockholms Folkskoledirektion. Under den här perioden drev hon fram Stockholms lärlings- och yrkesskolor.

Agda Montelius

Agda Montelius (1830-1920) var CSA:s första vice ordförande, men innan dess engagerade hon sig också på andra arenor. Agda var med och bildade Föreningen för välgörenhetsordnande, FVO, som ägnade sig åt ekonomisk hjälp där den offentliga fattigvården inte räckte till. FVO finns kvar än i dag och arbetar med liknande verksamhet inom Stockholm. Agda var också en aktiv rösträttskvinna och representerade Sverige vid den första internationella rösträttskongressen i Berlin 1904. Hon var även verksam inom Fredrika Bremer-förbundet och föreningen Nya Idun.

Ebba Pauli

Ebba Pauli (1873-1941) var ledamot i CSA:s styrelsen 1929-32, men var mycket engagerad och aktiv redan under förbundets första tid. I slutet av 1904 överlämnades en penninggåva av ”en som önskade vara okänd” för att få en allsidig utredning för förbättring av fattigvården. CSA tillsatte en kommitté med G.H. von Koch, Ebba Pauli och två herrar utanför CSA. Ebba Pauli arbetade under två år med en omfattande utredning av situationen i Sverige och skaffade även jämförelser med utlandet. När rapporten var klar kallades kommittén till konferens 1906, med nära tusen deltagare, i Blasieholmskyrkan. 436 av deltagarna var ombud som utsetts av kommunerna. Kongressen ledde till en ny lag om fattigvården 1918, en lag som på sin tid var ett stort framsteg. 2006 ordnade CSA en fattigvårdskonferens till minne av 1906 års konferens.

Kerstin Hesselgren 

Kerstin Hesselgren (1872-1962) blev internationellt känd som Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot och sakkunnig svensk delegat i International Labour Organization. 1906 blev Kerstin Sveriges första bostadsinspektris och samma år ingick hon i CSA:s styrelse, där hon senare blev ordförande. Hon tog initiativ till bildandet av Föreningen för socialarbetare inom industri och affärsvärlden, SAIA – den första yrkessammanslutningen för socialarbetare. Hon var ursprungligen liberal, även om hon kom in i Riksdagen som ”frisinnad vilde” eftersom hennes val även stöddes av Socialdemokraterna. I riksdagsarbetet ägnade sig Kerstin särskilt åt socialpolitiska frågor. Hon kom att betyda mycket för reformer som gällde kvinnors förhållanden på arbetsmarknaden och kvinnors och mödrars hälsa. Kerstin ledde de första årslånga kurserna i personligt socialt arbete och samhällsarbete som ägde rum från och med 1910.

Anna Whitlock

Anna Whitlock (1852-1930) var medlem i CSA:s styrelse 1904-26 och 1909-13 var hon vice ordförande. Liksom Kerstin Hesselgren verkade Anna också på andra arenor. Redan 1893 hade hon skapat Whitlockska skolan i Stockholm och blev en av skolans förnyare i vårt land. En av hennes inspirationskällor var den Grundtvigska folkhögskolan i Danmark. Hon var god vän med Ellen Key, som senare även kom som lärare till hennes skola. Precis som alla de framsynta kvinnorna under samma tid var även Anna en kämpe för kvinnlig rösträtt. Hon blev ordförande för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt från dess början 1903-09 och 1912-14. Hon hade tidigt intresserat sig för kooperationens idéer och grundade redan 1905 en andelsförening endast för kvinnor, kallad Svenska Hem. Denna mycket tidiga kooperativa förening uppgick i Konsumtionsföreningen i Stockholm 1917.

Karin Fjällbäck-Holmgren

Karin Fjällbäck-Holmgren (1881-1963) var ledamot i CSA:s första styrelse 1903-1905. Hon var även ledamot i styrelsen 1918-30, då hon även var byråföreståndare. Karin Fjällbäck-Holmgren var aktiv liberal och medlem i Frisinnade landsföreningens verkställande utskott. 1919-23 hade hon uppdrag som ledamot i Stockholms stadsfullmäktige. Karin var också en flitig föreläsare, bland annat på Socialinstitutet. Under 1930-talet ledde hon kurser i kommunalkunskap, hade övningar i sammanträdesteknik och gav ut en del skrifter på barnavårdsområdet.

Anna Lindhagen 

Anna Lindhagen (1870-1941) var aktiv inom Stockholms stad där hon sedan 1902 var barnavårdsinspektris. Hon kämpade för fred och för kvinnans rösträtt. Till skillnad från kvinnorna inom CSA var Anna socialdemokrat och ledamot av Stockholms stadsfullmäktige (1911-23). Hon var redaktör för tidningen Morgonbris och värnade också särskilt om bevarande av värdefulla hus och miljöer i Stockholm. Hon inredde de så kallade Borgarrummen på Fjällgatan 34 med tidstypisk möblering – en miljö som fortfarande fungerar som möteslokal för slutna sällskap.