Socialt arbete i mer än 100 år

Centralförbundet för Socialt arbete (CSA) bildades 1903 som ett samarbetsorgan för föreningar med socialt progressiva idéer. Under åren har förbundet bland annat fungerat som en tankesmedja, men det har också stått bakom undersökningar om sociala problem – undersökningar som har legat till grund för reformer och flera nya myndigheter.

En röst i debatten

CSA är ett exempel på en typ av frivilligorganisationer som betecknas som socialpolitiska centralorganisationer. Det kan förklaras som organisationer som gör sig hörda i samhällsdebatten, kräver reformer, slår vakt om socialt arbete och kräver utbildning och forskning.

Idéerna inte unika för Sverige

CSA har haft internationella förebilder, till exempel Charity Organization Society (COS) som etablerades i Storbritannien, USA och Kanada i mitten och slutet av 1800-talet. Ett annat exempel är den brittiska sammanslutningen Fabian Society som grundades 1883 och stod socialisterna nära. Makarna Webb tillhörde de ledande inom organisationen och de startade den första brittiska socialarbetarutbildningen omkring 1900.

Problemen under industrialismen

CSA bildades som ett svar på den sociala frågan och de problem som blivit synliga under industrialismen, till exempel vad gäller fattigvården, bostadsfrågan och barnuppfostran. Man månade särskilt om socialt arbete och krävde en utbildning och bättre forskning.

Ett tidigt kvinnoinitiativ

Eldsjälarna Gertrud af Klintberg och Gerda Meyerson var båda, på var sitt håll, djupt engagerade i sociala frågor. Tillsammans fick de idén att starta en svensk socialpolitisk centralorganisation för de frågor om social nöd som industrialiseringen orsakat. Så bildades ”Centralförbundet för Socialt Arbete”, som lockade till sig ett stort antal medlemsorganisationer.

Brist på kunskap och aktörer

Gertrud och Gerda diskuterade det som många samhällsintresserade reflekterade över vid den här tiden – nämligen bristen på initiativ, kunskap och lämpliga aktörer för att samordna den sparsamma och splittrade sociala verksamheten. Dåtidens inrättningar klarade inte av att tackla den massiva och utbredda fattigdomen. Och arbetarrörelsen var inte stark nog eller färdig att ta en ledande roll.

Den första styrelsen

Gerda och Gertrud kallade till ett möte den 18 februari 1903 med representanter för olika föreningar med sociala intressen. En liten kommitté bildades för att under några månader arbeta med att skapa kontakter. Den 3 juni 1903 bildades Centralförbundet för Socialt Arbete officiellt. Ernst Beckman valdes till ordförande och förhandlingarna leddes av vice ordförande Agda Montelius. Även Gerda Meyerson, Karin Fjällbäck-Holmgren, Gerhard Alfred von Koch och ytterligare fyra personer ingick i den första styrelsen. 1904 tillkom Emilia Broomé.

Gerhard Halfred von Koch

Gerhard Alfred von Koch (G.H. von Koch) satt i styrelsen till 1943. Han var vice ordförande 1926-30 och ordförande 1930-40. Han var också redaktör för Social Tidskrift och ordförande i kommittén för Social Årsbok. G.H. von Koch lärde sig mycket om sociala förhållanden under sina utlandsresor, främst till England. Så småningom blev han också riksdagsman och Sveriges förste fattigvårdsinspektör.

Spred kunskap genom Upplysningsbyrån

Redan från start var CSA:s syfte att sprida kunskap om sociala frågor och i början var därför Upplysningsbyrån ett viktigt medel. Under de första tio åren var Emilia Broomé föreståndare för Upplysningsbyrån. Hon förmedlade upplysningar till föreningar och enskilda som ville ägna sig åt socialt arbete eller starta någon ny social insats.

Information om sociala förhållanden

Upplysningsbyrån lämnade råd och information om sociala förhållanden. Här besvarades också frågor om svenska förhållanden från utlandet. Ett stort referensbibliotek skapades för att underlätta arbetet, både med svenska och utländska skrifter. Någon personlig hjälpverksamhet drevs däremot inte. Istället hänvisade man bland annat till Föreningen för välgörenhetens ordnande (FVO).

Tog itu med viktiga frågor

Förbundet tog itu med mängder av sociala frågor, till exempel bostadsfrågan, arbetarskydd, arbetslöshet, hälsovård, fattigvård, kriminalvård och sjukförsäkring. I början ägnades också stor uppmärksamhet åt den internationella scenen, men det tonades så småningom ner eftersom andra organisationer bildades för internationellt samarbete. 

CSA startar debatt

Fram till 1921 kunde CSA betecknas som Sveriges första sociala aktionsgrupp och med åren samlade organisationen ett ansenligt antal föreningar med sociala förtecken. CSA arrangerade föreläsningar och konferenser. Engagemanget satte igång debatter och reformer, gav upphov till ny lagstiftning, ledde till en social yrkesutbildning och bidrog till att flera rikstäckande, frivilliga och offentliga organ bildades. Bland dessa fanns till exempel Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet. CSA bidrog dessutom till att Socialstyrelsen och Socialdepartementet kom till 1913 respektive 1920. I styrelsen finns än i dag representanter för stora förbund och organisationer med sociala förtecken.

Donationer gör verksamheten möjlig

Vid seklets början fick CSA flera viktiga donationer, bland annat från kungahus och intresserade privatpersoner. Det var de pengarna som gjorde verksamheten möjlig. Resurserna har förvaltats väl och än idag kan CSA därför ordna konferenser och ge ekonomiskt stöd till både enskilda individer som organisationer.

Forskning och publikationer

CSA har gett ut en mängd skrifter, bland annat Social Tidskrift, Social årsbok och en skriftserie som behandlade speciella frågor. Även vetenskapliga ambitioner har präglat verksamheten i perioder, något som fortfarande märks av. Kvinnorna var flitiga skribenter i Social Tidskrift, särskilt under CSA:s första år. Allra flitigast var Emilia Broomé och Gerda Meyerson.

Material till skolor

Artiklarna handlade om allt som organisationens kvinnor intresserade sig för – kvinnornas förhållanden på arbetsmarknaden, fysisk och social arbetsmiljö, både inom fabriksindustrin och hemarbetet. De tog även upp bostadsförhållanden, särskilt för de ogifta mödrarna, och vad som gjordes för att förbättra situationen. Texterna handlade också om kvinnlig rösträtt, lagstadgad frihet och semester för arbeterskor och tjänarinnor, pensionsförsäkring, kooperationen, kvinnornas fredsarbete, yrkesskadeförsäkring, behovet av social utbildning och om sådan utbildning utomlands. Särskilt ansträngde man sig för att sprida kunskap om samhället och sociala frågor inom folkbildningen, på gymnasier och flickskolor. Därför skrevs också en rad små skrifter som kunde användas vid föreläsningar och lektioner.

Fröet till social utbildning

Ett av de områden som intresserade CSA särskilt var att starta en yrkesutbildning för socialt arbete. De utbildade skulle bli goda vägvisare i det frivilliga arbetet, som inte skulle präglas av välgörenhet. Kortare föreläsningsserier började redan 1904. Efter några år följde halvårslånga kurser. Den första terminslånga kursen startade 1910. Kerstin Hesselgren blev kursledare. Det var påfallande många av CSA:s kvinnor som fungerade som lärare eller som skaffade kvinnliga lärarkollegor utifrån. I kurserna ingick föreläsningar i olika block, om bostadsfrågan, samhällets barnavård, yrkesarbetsskydd, sociala organisationer, tillämpad bakteriologi, allmän hygien och arbetsmetoder. Utöver föreläsningar ingick samtal och diskussioner om hur arbetet skulle bedrivas.

De små sammanhangen

Kvinnorna som undervisade hade alla egna erfarenheter och kunskaper om människors förhållanden. De intresserade sig också för människors vardagstillvaro, närmiljön och de små sammanhangen. Männen som hade en akademisk kompetens i frågor som gällde det större samhället, tog från början mer hand om dessa ämnen.

Utbildningen vidgades

1920 lyftes frågan om utvidgning av den sociala utbildningen. Efter ingående undersökningar upprättades Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, med start 1921. CSA:s pionjärkvinnor hade nått ett av sina mål! CSA drev utbildningen helt själva under närmare ett kvartsekel. Därefter tog staten över finansieringen och utökade antalet socialarbetarutbildningar.

Betydelsen av personlig kontakt

Betydelsen av den personliga kontakten betonades från start inom den sociala yrkesutbildningen. Men det tog flera decennier att få sådan erfarenhetskunskap verbaliserad i akademiskt godtagbara termer. Ännu på 1960-talet pågick en kamp för att få den sociala metodiken erkänd som ämne. Senare, på 1980-talet, annekterades metodiken och byggdes in i det överordnade ämnet “socialt arbete”. Och på kurserna under 1990-talet talades det om “empati” och om hur utbildningen skulle kunna träna socialarbetarnas empatiska förståelse.

Kuratorer på sjukhusen

1933 tillsatte CSA en utredning om kuratorsarbete vid sjukhusen. Innan dess hade det funnits kuratorer inom den psykiska öppenvården, vilket startats av Gertrud Rodhe redan 1912 i Stockholm. Nu var det också frågan om kuratorer vid sjukhusen och hela den somatiska vården. Den unga socionomen Vivan Lindqvist, sändes därför till USA där dr Richard Cabot hade börjat använda socialarbetare för uppgifter som han menade att läkarna inte klarade. Vivan Lindqvist studerade också utbildningen av kuratorer i England, så kallade “almoners”.

CSA i dag

I dag ordnar CSA konferenser om sociala frågor för att främja debatt och tankeutbyte. Att ge ut skrifter om socialt arbete och socialpolitiska frågor är en annan viktig del av verksamheten. CSA har också medverkat ekonomiskt till en rad läroböcker om socialt arbete – böcker som i dag används på socionomutbildningarna runt om i landet. Bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete delas också ut och ett särskilt mål är att stimulera socialhistorisk forskning om den kontext som CSA verkat i. Även socialarbetare på fältet kan söka bidrag för att hämta nya idéer eller utveckla sitt arbete.

Scroll to Top